Familjen Eriksson

Den har hänt fyra gånger nu... Vår rutin har blivit lite grann att på kvällen har Sam sovit på soffan och vid tiotiden har vi gått och lagt honom i sin säng. Det har funkat väldigt bra tycker vi. Under några kvällar har Sam inte verkat helt nöjd och vi har testat att lägga honom på soffan för att sova lite men det har han inte velat. Han har varit ganska gnällig och till slut har han gråtit tröstlöst. Vi försöker det vanliga: babysitterna, babygymmet, amma, bära, sjalen, Babybjörn osv, men ingenting har hjälpt. Första gången detta hände lade jag honom till slut i ren desperation i sin säng och började klappa honom på kinden med mjukiskaninen som legat i fotändan i sängen tidigare och på en sekund slappnade han av i hela kroppen och somnade. Det kändes som ett mirakel! Häromkvällen blev han likadan och jag kom plötsligt på att jag skulle testa sängen och kaninen igen och mycket riktigt, han somnade. Det känns som att vi borde ha sett ett mönster här men vi är väl inte så vana föräldrar än för när vi var i Stockholm häromkvällen vaggade vi och bar och försökte allt möjligt tills vi kom på - vi testar med kaninen och ja! Han slappnar av i kroppen, blundar och drar liksom en suck av lättnad, sen sover han. Och ikväll funkade det igen - vi älskar kaninen med de långa öronen!

Vi kallar den Lillasyster kanin (eller den feta näktergalen) efter boken.