Familjen Eriksson

Igår var vi hos Elin och firade hennes födelsedag, vi fick god mat och till mig glädje även jordgubbstårta. Snälla Elin har lovat att hjälpa mig när Jonas ska på konferens den 16-17 juni, känns lite tidigt att vara helt ensam då. Douglas var där igår och var så söt, så söt. Åh, vad jag saknar dig!

Såhär inför barnafödande är det dags att se över vilka medel man har att dokumentera sitt liv samt sprida det till de som bryrs sig. Det finns i alla fall några därute som verkar vara lite intresserade av det som komma skall. Det som man skulle vilja införskaffa är ett multifunktionellt verktyg som kommer att sprida glädje för fler än en själv. Tidigare har man haft två val. Antigen tar man helt hysteriskt bra bilder med en systemkamera. Man skriver ut dem, skickar dem till släktingar osv. Den andra vägen att gå har varit att skaffa en videokamera. Då kan man föreviga saker i lite mer röligt format. Nackdelen med en sådan är att den ofta ses ligga hemma hos folk i ett hörn för att bli oanvänd eller att du sitter med den högsta högg på släktkalaset och spelar in gryniga bilder på mormor som undrar vad du håller på med.

Skåda lösningen!

Det du ser på bilden är Canon SX1 IS. Den är 4000 kronor billigare än en systemkamera med samma funktioner. Den har helt horribelt bra zoom och funktioner. Den är samtidigt en videokamera som spelar in i full hd och du kan koppla den till tvn via hdmi. Den har allt du vill ha. Den har allt vi vill ha.

 Bort med gryniga videokameror och komplicerade systemkameror och träd fram Canon SX1 IS!

Dagen efter beräknad förlossning... Var hos barnmorskan och som vanligt såg allt bra ut. Inte ens lite äggvita, inte ens lite högt blodtryck. Jonas har beställt förlossningen till tidigast lördag, men allra helst inte senare än så. På torsdag har han tydligen ett väldigt viktigt möte och på fredag är han på universitetet. Kan man beställa sådär bara? Jag antar att den enda som kan bestämma är bebisen själv, när den känner att den är redo för att möta världen. Vi längtar efter dig, och strunta i vad Jonas säger - du är välkommen när som helst nu!

Vecka: 40+0
Vikt: 72,3 kg
Symfus Fundus: 36
Urin: 0
Blodtryck: 120/64
Fosterläge: H
Rörligt/fixerat: F
Hjärtslag: 144

Bebisen är beräknad att komma idag, men som tur är verkar det väldigt lugnt. Vi har velat ha denna dag fri från förlossning eftersom det är vår bröllopsdag och den vill vi gärna fortsätta att ha för oss själva. Vi åkte till Söderköping och åt lunch och glass (fast i omvänd ordning faktiskt) och strosade runt och hade det mysigt. En perfekt bröllopsdag utan större aktiviteter. Vi pratade om att gå upp till utkikstornet för att försöka få igång förlossningen, men det fick vara...

Jonas har slitit med bebisens rum i några veckor nu. Han har dragit bort den gröna strukturtapeten, preparerat underlaget och målat. Förra helgen fick vi hjälp av mina föräldrar att sätta upp tapeten vi valt. Det blev den fina, fina från Sandbergs tapeter och vi är väldigt nöjda. Nu har vi ställt in alla bebisens möbler och även köpt en matta och gardin. Det sägs att bebisar gillar vitt och svart, men stackarn skulle nog behöva lite färger så småningom... Men vi antar att leksaker kommer att vara ganska färgglada...


Dessa söta figurer har jag pysslat fram under de här dagarna jag varit ledig från jobbet. Den högra (som ser elak ut) tränade jag på, sen virkade jag apan och sen fick det bli en turkos filur också.

Här är lapptäcket i fina färger jag sydde för ett tag sen. Molnlakanet var en av de första sakerna vi handlade till bebisen.

Vi började långledigheten (Kristi himmelsfärd) med att påta i trädgården hela torsdagen. Var bebisen redo att komma ut borde den ha gjort det efter den dagen. Jonas började med att klippa gräs och jag drog igång rensandet av rabatterna, och när jag inte orkade längre fick Jonas avslutade. Vi planterade blåbärsbusken som vi fått av mitt arbetslag bredvid vinbären (bärhörna) och rosen vi fått av Jonas farmor och farfar bland de andra rosorna. Jag planterade lite i krukorna också. Fint blev det! I år låter vi allt vara som det är i trädgården och nästa år kan vi börja planera för om vi vill göra lite förändringar.

Svensson i Lammhult är nog troligtvis en av Sveriges bästa affärer. Det tar liksom inte slut på snygga saker. Sen är ju det här med smak något oerhört subjektivt beroende på vem du frågar. Dessutom kan man lägga till variabeln prisvärt. För vissa kanske prisvärt är när något är superskönt att sitta i. Andra kanske prioriterar om den är snygg eller om den kanske passar till de importerade bamburören man precis har planterat i rabatten. Klart är i alla fall att det här med vilken utemöbel som man skulle kunna inhandla rör upp känslor.

Satt på jobbet och bläddrade i just Svensson i Lammhults reklamblad. Slängde ut en kommentar om att nedanstående stol faktiskt var en mycket trevlig klassiker som dessutom var snygg samt trevlig att sitta i.

Fick självkarlt genast mothugg. Den där pinnstolen. Den går ju inte att köpa. Det kan tilläggas att den kostar ca 4000 kronor. Gruppen runt mig bläddrade febrilt i katalogen och slog upp följande stol.

Den var tydligen mycker mer prisvärd. Dessutom var den skön och snygg. De förstod inte hur man någonsin skulle kunna köpa den första stolen för 4000 kronor. Tror att det exakta uttrycket var "hellre kastrerar jag mig". Det kan tilläggas att denna stol kostar ca 5000 kronor.

För att verkligen testa detta har jag under två dagar gått runt med reklambladet, frågat folk och noterat hur många som väljer stol 1 och hur många som väljer stol 2. Det som började som en lite grej har nu tydligen skapat diskussioner lite här och var på företaget. Folk undrar hur man ska tänka, vilka som är premisserna, om det finns något rätt svar och hur bordsgrannen egentligen tycker och tänker om andra saker än bara utemöbler. Det hela har blivit mycket intressant.

Det står nu 10-10. De på min arbetsplats har faktiskt förvånat mig. Trodde att korgstolen skulle ro hem det här med marginal och att jag för evigt skulle klassas som paria.

Känns mycket bra så här innan långhelgen!

Som ni ser på inlägget nedan har vi köpt ny bil. Pratade med min mor när den var inköpt och sa med en tydligt konstpaus att vi hade fått tillökning i familjen. Det ljudet som då kom ut ur telefonen går inte att beskriva här. Det var något stammande med hög andning. Informerade då henne om att vi hade köpt ny bil. JAg tyckte självklart att det var jätteroligt. hon tyckte inte det. Fick dessutom höra det från Josefin på kvällen att Sådär gör man tydligen inte. Man får inte skämta om sådant.

Jag får väl be kollektivt om ursäkt! Förlåt! Låt det här inte bli nån fåren och vargen historia nu.

Hämtade bilen idag. Känns mycket bra. Josefin var nöjd med färgen och det är väl kanske huvudsaken. Det var nästan sista spiken i kistan. Nu har man hus och kombi. Nu väntar vi bara på barnet. Jag kommer ihåg att det var några år efter gymnasiet som man inbillade sig att man var annorlunda.
Där står den och glänser. Bry er inte om grannens grusbädd.

Idag efter jobbet tog jag och Anders en tripp till Finspång. En ren nöjestripp faktiskt. Resultatet kommer på bild på måndag.

Åttonde besöket hos barnmorskan. Och sista inplanerade innan beräknad förlossning. Dock är det ju ganska stor chans att jag kommer att gå på tiden den 25 maj också, och kanske veckan därpå... Ibland känns det som att jag inte behöver gå dit, värdena är så bra hela tiden. Men jag är såklart fantastiskt glad över att allt ser bra ut och att jag inte har alls särskilt många saker att klaga över gällande denna graviditeten.

Vecka: 38+3
Vikt: 72,1 (Jonas, jag skulle kunna äta MER glass. Titta, jag har gått NER i vikt!)
Symfus Fundus: 35 ( knappt någon förändring sedan förra veckan, men lite över 35)
Urin: 0
Blodtryck: 120/65
Fosterläge: H
Rörligt/fixerat: F
Hjärtslag: 149

Bebisen sträckte ut sig så mycket när barnmorskan skulle mäta magen att den hade benen ÖVER mina revben, herregud vad sjukt egentligen. Om en vecka får du gärna komma ut lilla söta vän, vi längtar efter dig! Men håll dig ett tag, jag vill virka lite till först. Och gärna tapetsera ditt rum och sy lite lakan.

Roade mig med att pricka in mina Symfus Fundus-mått i Graph. Mina mått är de blå prickarna. Den heldragna linjen är normalvärden och de streckade linjerna är den övre och undre gränsen för normalvärden.

Vill gärna åka till en färghandlare och kika på tapeter men håller så länge tillgodo med att hämta inspiration på nätet. Sandbergs tapeter är fantastiskt fina men även BoråsTapeter verkar ha en barnkollektion, som jag dock inte hittar på deras hemsida.

Lilly från Sandbergs tapeter

Blå och beige molntapet från BoråsTapeter. Jag gillar den beiga.

Kaspar från Sandbergs tapeter. Denna har varit en favorit länge.

Idag är min första dag som ledig inför föräldraledigheten. Jag vet inte riktigt om jag ska ta ut föräldradagar eller om jag ska ta ut semester/komp men jag anmälde i alla fall denna dagen hos Försäkringskassan så får jag se hur jag gör den resterande tiden.

I helgen har vi gett oss på bebisens rum. Mycket mer underarbete än vi tänkt oss från början. Ursprungliga planen var att måla direkt på tapeten, vilket vi trodde var en väv som skulle vara svårt att få bort, men jag började pilla och vips så var tapeten borta på en halv vägg, så det var bara att fortsätta att dra. Vi upptäcker märkliga, djupa hål, ojämnheter och fusk (bland annat är tv-kabeln som går över dörren inmålad och alldeles grön) vi inte räknat med i hela rummet men nu ska det mesta vara klart. Vi ska köpa lite mer spackel och gå på med det, sen ska det slipas och snart, snart är det dags att måla. Vi funderar på att passa på att även sätta upp en tapet på en av väggarna. Det skulle göra mycket för hela rummet.

Vi var på IKEA och handlade lite, bland annat skötbordet. Detta fick en ny färg i helgen, vitt såklart, och alla handdukar fick en fin låda som jag spanat in men som jag inte hittat något användningsområde till tidigare, titta så fint det blev!

Jag var hos barnmorskan och allt såg bra ut. Vi planerade in ett besök till dagen efter beräknad förlossning ifall att det skulle behövas, vilket det antagligen kommer att göra. Allt såg bra ut, som vanligt, och den här gången kände jag mig väldigt bra också. Benen hade svullnat ned något och jag var väldigt pigg. Jag hade bara gått upp ett kilo på två veckor vilket gladde mig.

Vecka: 37+3
Vikt: 72,3
Symfus Fundus: 35
Urin: 0
Blodtryck: 120/70
Fosterläge: H
Rörligt/Fixerat: F
Hjärtslag: 148

Karin och Björn var här i fredags. En oerhört trevlig tillställning. Dock vet jag inte riktigt om det där med grillning var så toppen. April och maj har varit så himla grillvänligt och det kanske inte kan hålla i sig....men snö? Det var väl lite för mycket!

Jag och Björn besegrar klimatet.

Jag är nu i vecka 38 och har 18 dagar kvar till beräknad förlossning. Det känns väldigt konstigt och surrealistiskt att det ska komma en liten människa till oss snart. Bebisen gör sig påmind allt som oftast i magen och gillar att kura ihop sig i den ena delen av livmodern, vilket skapar ett väldigt tryck på höger sida medan vänster sidan upplevs som tom. Varför inte använda hela utrymmet när det ändå är så trångt? Jag känner knän och fötter i höger sida hela tiden. Det märks att bebisen sjunkit ner en bit, det trycker en del nedåt.

Jag mår bra! Jobbar två dagar till på jobbet, de senaste tre veckorna har jag försökt gå hem tidigare på dagarna och det har gjort mycket. Undrar hur länge jag får gå hemma och vänta innan bebisen kommer. Jag vill gärna vara ledig ett tag innan, men inte för länge... Kan man välja?

Alla träd har slagit ut på Lindö. Här hade vi en mysig grillkväll kring Valborg.

Sjätte besöket hos barnmorskan. Jag hade svullnad rejält veckan innan och även faktiskt ringt och rådfrågad förlossningen (det var kväll och ingen telefontid hos min barnmorska) eftersom mitt ena ben svullnat ganska mycket mer än det andra. Dock lugnade de mig eftersom jag inte hade ont och mina värden hade sett bra ut innan. Det visade sig när jag var hos barnmorskan att värdena var fortsatt bra och då gör det ju inte så mycket att det är lite jobbigt - huvudsaken är att både jag och bebisens värden ser bra ut och att det inte är någon fara för någon.

Vecka: 35+3
Vikt: 71,2 kg (jag hade tippat på en viktuppgång på 3 kg, så jag blev glad)
Symfus Fundus: 34 (följer fortfarande min kurva fint)
Urin: 0
Bltr: 110/65
Fosterläge: H
Rörligt/fixerat: F
Hjärtslag: 152

Nästa besök är den 7 maj, efter det är bara ett besök till inplanerat eftersom min barnmorska ska på semester.

Bilder från den 25 april (v 36)

Jag är större nu. När jag var hos barnmorskan sist tickade vågen upp till 70,0 kg, det kändes lagom kul, jag vägde officiellt mer än J alltså... Den senaste veckan har jag samlat på mig mer vätska så nu väger jag antagligen ännu mer, men det känns inte så jobbigt ändå. Dock längtar jag efter att bli smal igen och kunna ha snygga kläder och framför allt snygga skor. Just nu är det mest tygskorna som gäller...

Bebisen mår bra! Nu märks det att den har det riktigt trångt inne i magen. Allt som oftast sticker ett knä eller en fot ut i min sida och magen blir helt deformerad om den försöker ändra ställning det minsta.

Jag är i vecka 35 och jag har knappt fyra veckor kvar att jobba. Det är jobbigt på jobbet och jag orkar inte lika mycket längre. Börjar känna mig gnällig och behöver nog rycka upp mig om jag inte ska tycka att resten av tiden är för jobbig. Funderar på att gå ner något i tid för att orka resten av tiden. Egentligen gillar jag att vara gravid och jag njuter av att ha bebisen i magen. På ett sätt vill jag inte att tiden ska gå snabbare alls men när det börjar bli jobbigare får gärna tiden gå snabbt.

Vi bor i nya huset nu och flytten gick bra! Vi trivdes med en gång och känner att vi har gjort helt rätt val som köpte huset. Det är underbart att ha något eget och framför allt att ha en liten trädgård, vi grillar ute och planerar hur vi ska bygga ett trädäck.

Marianne var och hälsade på och vi kunde njuta av frukost ute - vilket väder vi hade i april!

Femte besöket hos barnmorskan.

Vecka: 32+3
Vikt: 70,0 kg
Sumfus Fundus: 31
Hb: 120
Blodsocker: 7,0 (hade precis ätit lunch)
Urin: 0
Bltr: 110/60
Fosterläge: H
Rörligt/fixerat: Ru (Ruckbart)
Hjärtslag: 145

Nästa besök är den 23 april.


Det första vi flyttade till huset var dessa möbler, SOM vi längtat efter en egen uteplats...

Flyttlasset går från Södra Promenaden till Lindö.

Fjärde besöket hos barnmorskan.

Vecka: 29+3
Vikt: 67,3 kg
Symfus Fundus: 29
Urin: 0 Bltr: 105/60
Fosterläge: H
Rörligt/fixerat: R
Hjärtslag: 144

Jag tillhör blodgrupp 0 Rh pos

Vi hade "sista middagen i lägenheten" med Olof, Hanna och barnen. Jag hade börjat använda Jonas gamla, slitna jeans.

Min kappa gick fortfarande att knäppa, men bara översta knappen... Här började jag känna mig riktigt stor.

Nu har vi börjat handla lite. Vi köpte ett babyskydd förra veckan, Maxi Cosi Cabriofix med Isofix-bas. Väldigt fin! I fredags beställde vi även Bugaboon. Vi hade tänkt beställa från Tyskland men euron gick precis upp så det blev lika dyrt som att köpa i Sverige. Efter mycket velande fram och tillbaka (mest från min sida) beställde vi den på Kidzshoppen och vi är jättenöjda! Det blev en grå bas med off-white top. Dessutom fick man ett fleece-top på köpet så jag valde svart fleece, det var det jag egentligen vill ha. Vi har köpt adaptrar till babyskyddet, mugghållare och ett parasoll. Jag längtar efter att vagnen ska komma, antagligen kommer den redan imorgon.

Bilder från den 7 mars (v 29)

Vagnen kom och det var väldigt roligt att sätta ihop den - så fin!

Idag var jag och Jonas i Linköping och åt en semla, gick i affärer och tittade på bebiskläder och myste. Det känns svårt att köpa kläder än så länge tycker jag. Däremot är det säkert dags att beställa vagnen snart. Men ska den stå här hemma och bara vara fin och göra att vi längtar ännu mer i tio veckor? Vi fick bilder på ett babyskydd från Acta Graco som vi kanske ska köpa av en kompis, skulle kännas bra att tjäna lite på det, just babyskyddet är något vi suckat över att det är så dyrt. Vi vill att det ska kunna gå att ha på vagnen bara.

Jag är nu i vecka 25 och idag var jag hos barnmorskan igen. Igår gick jag också dit, men då var jag på fel dag... Allt såg bra ut även denna gång. Vi fick kallelse till föräldraförberedelse som börjar 31 mars, den är vid fyra tillfällen.

Vecka: 24+1
Vikt: 65,1 kg
Symfus Fundus: 24 (följer min kurva)
Hb: 121
Blodsocker: 5,4
Blodtryck: 100/60
Hjärtslag: 155

Jag mår mycket bättre nu, så jag har nog några bra veckor framför mig, innan min kropp blir riktigt stor och otymplig. Tröttheten har lagt sig, tack och lov och jag har haft över två veckor då jag faktiskt orkat göra saker på kvällarna och inte behövt vila hela tiden. Jobbet har funkat bra och jag har till och med orkat med extra jobb på kvällarna för att samla komptid. Jag har ju haft lite problem med finnar, detta känns dock bättre nu. Använder Basiron, som min barnmorska sa skulle vara ofarligt för bebisen, och det funkar faktiskt. Får lite torrare hy men hellre det.

Bebisen rör sig väldigt mycket och framför allt när jag ligger eller sitter ner. Sparkarna känns starka och de känns utanpå. Jag tror att jag känner att bebisen hickar ibland. Det är jättemysigt att känna bebisen så mycket.

Vi har köpt hus här. Ett jättemysigt parhus som passar oss perfekt. Det är nyrenoverat i en stil som passar oss. Allt har gått snabbt, visning, besiktning, kontraktskrivning, lån på banken osv. Nu är allt klart och det känns skönt. Vi kommer att kunna flytta in i början av april så vi hoppas att allt kommer att vara klart innan bebisen kommer.

Mäklarens bild

Jonas kände en spark igår när vi skulle sova.

Bilder från den 12 januari (v 22)

När vi var hos barnmorskan och hon mätte magen och lyssnade på hjärtljuden kände jag en typ av spark jag inte känt innan, den var starkare. Hon sa att hon till och med såg sparken utanpå magen och det stämde nog. Det går snabbt nu!

Vi var hos barnmorskan på första inplanerade besöket sedan inskrivningen. Hon mätte magen och lyssnade på hjärtljudet, tog mitt blodtryck och jag vägde mig. Allt så bra ut och jag nöjer mig med att få höra det. Jonas vill dock hör lite mer jämförelsetal och se lite mer normalkurvor, så han får fråga efter det nästa gång.

Barnmorskan sa att bebisen är ungefär 25 cm lång nu. I måndags hade jag gått 50 % av graviditeten, så nu är vi på rätt sida av tidsaxeln.

Vecka: 20+2
Vikt: 63,5 (+6 kg sedan inskrivningen, känns ganska ok)
Symfus Fundus: 20/21 (över kurvan men inom normalt)
Bltr: 100/60
Hjärtslag: 152

Jag känner oftare och oftare små sparkar. I början trodde jag att inbillade mig och när jag försökte känna efter slutade den såklart att sparka. Jag känner oftast när jag sitter ner och när något trycker mot magen, till exempel resåren från jeansen eller säkerhetsbältet. Mysigt!

Vi passade på att bygga lego efter beskrivningarna, de säger att man inte får göra det på många år sen...

Vi gick på rutinultraljudet och bebisen mättes. Den var ganska lugn tyckte vi och låg mest och drack fostervatten och kliade sig på näsan. Allt såg bra ut och vi fick se bebisens olika delar, bland annat hjärtat med kammare och förmak. Vi fick inget nytt datum utan man går tydligen fortfarande på datumet som fastställdes på NUPP-testet. Jag justerar datumet till den 24 maj från 23 maj som jag räknat med i räknaren. Vi köpte en bild på en söt liten bebis som håller handen för näsan.

Bilder från den 29 december (v 20)

Jag har varit väldigt trött några veckor och har haft huvudvärk mest hela tiden. Den här veckan har jag inte orkat med och faktiskt gått hem från jobbet tre dagar i rad. För ungefär två veckor sen var jag andfådd och yr i huvudet och tog då beslutet att jag skulle börja äta järn, det blev då bättre. Den här veckan funderade jag över om jag skulle äta mer järn så jag ringde barnmorskan i torsdags och berättade om tröttheten och huvudvärken och jag fick komma i fredags för att ta prov på järnvärdet.

Det visade sig att mitt järnvärde var helt normalt, 123, så mer järn ska jag inte äta. Antagligen är jag bara trött, det har varit mycket på jobbet, saker att göra hela veckorna (plugg t ex) och aktiviteter både fredagar och lördagar under en lång tid, så det kanske inte är så konstigt att jag inte orkar med... Jag passade på att väga mig och vågen visade 61 kg.

Barnmorskan frågade om vi skulle lyssna på bebisens hjärta, oj vad roligt! Hon kände efter min livmodern och kanten är en bra bit över naveln, hon sa att hon skulle gissat på att jag var längre än jag är. Kanske är jag trött för att jag haft en stark tillväxtperiod? Bebisen sparkade jättemycket och hjärtat slog med 149 slag per minut, mysigt att höra. Jag har ju ännu inte känt några fosterrörelser så det kändes skönt att höra att bebisen mår bra.


Bilder från den 25 november (v 15)

Bilder från den 8 december (v 17)

Bilder från den 20 december (v 18)

Vi var på NUPP-testet och allt såg bra ut. Det tog väldigt lång tid att få en bra bild över vätskespalten i nacken så vi fick titta på bebisen under en lång tid. Den rörde sig massor och liksom tog sats mot väggen med båda benen så att hela kroppen gungade. Sött! Risken för denna graviditet var 1 på 3024 jämfört med normala risken för kvinnor i min ålder som är 1 på 729, väldigt bra värde alltså, skönt! Vi fick med en bild hem där man ser hela bebisen i profil. Den sitter på kylskåpet hemma så att vi kan titta på den varje dag.


Bilder från den 16 november (v 13)

Bokade tid för NUPP-test till den 17/11. Efter det är det dags för rutinultraljudet i vecka 17 eller 18.

Jag har haft en period med extrem trötthet igen, trodde att det hade gått över men icke! Något jag också trodde hade gått över var finnarna men inte det heller... Jag hoppas att det går över snart, framför allt tröttheten.

Jag börjar slappna av mer gällande riskerna såhär i början. Jag är nu inne i vecka 12 och går in i vecka 13 på söndag (om fyra dagar). Känns bra!


Bilder från den 8 november (v 12)

Vi var på inskrivning och allt gick bra. Det kändes bra med vår barnmorska. Vi pratade om hur besöken skulle se ut under graviditeten och vad som händer den närmsta tiden och så.

Tester togs och dessa var värdena:
Vecka: 10
Vikt: 57,3 kg
Hb: 120
Blodsocker: 5,4
Blodtryck: 110/65

I slutet frågade jag om hon inte skulle känna något på magen så då kände hon efter och kunde känna livmodern. Hon frågade om hon ville att vi skulle testa att lyssna efter hjärtat trots att hon inte trodde att det skulle gå att höra så tidigt och vi ville prova. Och vi hörde!! Så kul och lugnande att få höra de snabba slagen.

Vi är tillbaka från en helt underbar vecka i New York fylld med sightseeing och shopping.

Jag är rätt trött och det som är jobbigast just nu är att jag har miljoner finnar. Försöker hitta nånstans när de "ska" försvinna men tydligen kan de vara kvar hela graviditeten, känns INTE kul. Det är mycket smink som gäller nu. Sista morgonen på hotellrummet hände något sjukt - jag kräktes. Bara sådär. Blev jätteillamående på en sekund och kräktes. Jag vet att jag är lyckligt lottad att det inte hänt tidigare och jag blev helt förtvivlad och såg framför mig att jag skulle vara tvungen att kräkas på flygplanstoaletten eller i passkontrollen. Än så länge har det inte hänt igen i alla fall...

Börjar känna mig tjock. Än så länge ser jag verkligen bara tjock ut, inte alls gravid. Jag går in i vecka 11 på söndag, det känns bra.


   

Imorgon bitti åker vi till New York på bröllopsresa och kommer hem igen på onsdag. Det ska bli så härligt!

Jag mår bra. Trött till och från, har sovit lite varje eftermiddag. Har fortfarande ganska mycket finnar (blä) och känner mig lite svagt illamående mellan frukost och lunch och måste äta något på förmiddagen.

I helgen berättade vi för ett par kompisar, de blev såklart jätteglada!

Idag var jag på vaginalt ultraljud. Först såg vi ingenting och läkaren sa "Du är kissnödig". Så jag fick gå och kissa och då syntes det jättetydligt. Allt såg fint ut. Det lilla fostret var 9,6 mm och jag fick se ett hjärta. Jag har ingen aning om vad som var upp och vad som var ner men en gulsäck och ett litet foster var det i alla fall och jag fick en bild med mig hem. Läkaren sa att det var en avsevärt mindre risk för missfall nu när det har gått sju hela veckor och att man har sett hjärtat slå och att jag skulle vara lugn. Samtidigt sa han att det självklart inte fanns några garantier men att risken för missfall var ganska liten nu, skönt tycker jag. Enligt mina beräkningar (och hans när jag berättade när jag hade mens senast) ska jag idag vara i v7+5 men han flyttade tillbaka mig hela fem dagar efter att ha mätt och sa att jag bara var i v7+0, kändes lite tröstlöst, men jag räknar med att bli framflyttad igen och tänkte att jag skulle fortsätta att räkna på det gamla. Så mycket för lång menscykel kan jag ju inte ha haft...

Vi pratade lite om NUPP-test också och han sa att det var en väldigt liten chans för en kvinna i min ålder att något skulle vara fel men jag skulle i alla fall tänka på ifall jag ville gå och det kommer jag att göra.

Jag gick idag in i vecka 8 (v7+0). Det var lite jobbigt idag för jag upptäckte att jag inte längre gillar gröna oliver, något som jag varit oerhört förtjust i innan. Nu återstår det att se om jag fortfarande gillar svarta oliver som är min favorit eller om jag slutat gilla det med, det vore sorgligt. Jag dricker inte kaffe på morgonen längre utan håller mig till grönt te, kaffe är inte direkt äckligt men det lockar inte alls längre. Fruktjuice (helst apelsin och jordgubb) däremot är oerhört gott och ikväll drack jag ett stort glas oboy, mums. Mycket handlar om mat, när jag sov på eftermiddagen drömde jag om potatismos så det var jag tvungen att laga när jag vaknade.

Igår gick jag hem nästan två timmar tidigare från jobbet, jag är SÅ trött. Idag stannade jag hemma, sov hela förmiddagen och är fortfarande väldigt seg. Känns inte som att jag kommer att bli pigg igen...

Idag fyller jag år och vi ska gå ut och äta på Fiskmagasinet, mysigt!

Igår var jag tröttare igen efter att ha haft en ganska pigg vecka. Somnade till och med efter jobbet och det är inte ofta jag göra nuförtiden. Idag kände jag mig andfådd på jobbet och jag börjar oroa mig för att jag ska börja må illa. Det är visserligen onödigt av mig att oroa mig i onödan. Mina nya snygga jeans med vida ben (som jag egentligen köpte en lite för liten storlek på eftersom jag tänkte gå ner i vikt) börjar spänna i midjan eftersom jag är lite svullen om magen. Har ätit vitaminer (multivitamin för gravida och ammande) sedan i måndags.

Igår läste jag lite i "Ett barn blir till" och där finns det bilder på hur bebisen ser ut väldigt tidigt i graviditeten. Jag tror att min bebis är 3*7+4 dagar = 25 dagar och snart ser den ut som en riktig liten bebis i miniatyr :)

Fick papper från mvc idag med frågor jag ska svara på innan inskrivningen (som det känns som en hel evighet till). Om två veckor är det vul. Hoppas att allt går bra! Jag försöker att inte oroa mig för mycket.

Idag ringde jag till barnmorskan och frågade vad jag skulle göra nu. Hon berättade för mig att jag skulle läsa på livsmedelsverket vad jag skulle äta (redan gjort) men att jag annars skulle leva som vanligt. Jag skulle få inskrivning v 11 eller v 12 och det skulle tydligen ta 1,5 timmar och sedan skulle jag få göra ett nupp-test. Jag bad om att få göra ett VUL innan vår bröllopsresa och jag fick en tid den 10 oktober hos en läkare. Ska bli så spännande, hoppas att det lilla livet håller sig kvar! Inskrivningen blev den 29 oktober.

Jag är inte LIKA grinig längre, det släppte dagen efter faktiskt och det är nog för att jag nu vet vad det berodde på, och att det var något att vara glad för. Hade det bara varit mensen (som var sen) som påverkade mitt humör vore det ju piss, men nu är det ju faktiskt något BRA. Har fortfarande lite ont i magen till och från och är framför allt torr i munnen.

Slog upp telefonnumret till kvinnoklinik, eller vad det kallas när man är gravid, och tänkte ringa. Jag vet ju inte vad man ska göra nu liksom så jag måste fråga. Har läst att en del gör VUL ganska tidigt och det vill jag såklart göra. Telefontiden var slut så jag ringer på måndag.

Enligt FL:s uträkning är jag idag i vecka 5 (v4+5).

Jag var irriterad över att mensen inte kom trots starka symptom: grinig, lite ont i magen och allmänt trött. Började misstänka att något var lite lurt eftersom jag fem dagar innan beräknad mens hade haft en brun flytning. En möjlighet var att mensen hade knasat sig och nu var sen och helt ur balans, en annan var såklart att jag var gravid. Jag köpte ett test tre dagar efter beräknad mens och testade när jag kom hem på kvällen. Det blev ett starkt plus med en gång. Jag sprang ut och visade Jonas och vi visste inte riktigt hur vi skulle reagera. Kramas och pussas såklart och kanske bli sådär romantiska och söta. Vi hoppade omkring och visste inte riktigt hur vi skulle vara och jag sa att vi inte fick bli för exalterade, om det inte går vägen. Men vi konstaterade - vi FUNKAR, VI funkar. DET är underbart!