Familjen Eriksson

Under måndagen och tisdagen var vi i Stockholm och hälsade på Marianne. Bland annat var vi på stan och shoppade lite, jag hittade en fin tröja från Bruuns Bzr har halva priset och en svart klänning från Rules by Mary på 70% rea, nöjd! Jonas shoppade en skinnjacka till hösten och en stickad tröja. Båda från Zara. Sam fick sin första skjorta, även den från Zara. På kvällen bjöd Marianne på supergod plockmat som vi satt och njöt av länge. Tack för superfina dagar, hoppas att vi ses snart igen!

Vi åt Ceasarsallad till lunch

Det var länge sen jag var på stan. Jag kände mig ganska sunkig när jag hittade kräkfläckar på koftan. Hemma bryr jag mig inte så mycket utan är mest nöjd med att jag faktiskt klär mig, sminkar mig och fixar håret varje dag...

Amning i Kungsträdgården. Mina mammanerver sattes verkligen på prov innan vi fann denna plats att sitta på, jag tror att det är hormoniellt för jag tycker verkligen att det är jättejobbigt när Sam vill äta och gråter och jag inte kan ge honom med en gång, trots att mitt förnuft verkligen försöker behålla lugnet.

Sam börjar gilla att ligga i vagnen och bara titta på allt runtomkring. Dock började han gråta strax efter denna bild togs och vi hittade ett fint amningsrum och lugnet återställdes till sist.

Den har hänt fyra gånger nu... Vår rutin har blivit lite grann att på kvällen har Sam sovit på soffan och vid tiotiden har vi gått och lagt honom i sin säng. Det har funkat väldigt bra tycker vi. Under några kvällar har Sam inte verkat helt nöjd och vi har testat att lägga honom på soffan för att sova lite men det har han inte velat. Han har varit ganska gnällig och till slut har han gråtit tröstlöst. Vi försöker det vanliga: babysitterna, babygymmet, amma, bära, sjalen, Babybjörn osv, men ingenting har hjälpt. Första gången detta hände lade jag honom till slut i ren desperation i sin säng och började klappa honom på kinden med mjukiskaninen som legat i fotändan i sängen tidigare och på en sekund slappnade han av i hela kroppen och somnade. Det kändes som ett mirakel! Häromkvällen blev han likadan och jag kom plötsligt på att jag skulle testa sängen och kaninen igen och mycket riktigt, han somnade. Det känns som att vi borde ha sett ett mönster här men vi är väl inte så vana föräldrar än för när vi var i Stockholm häromkvällen vaggade vi och bar och försökte allt möjligt tills vi kom på - vi testar med kaninen och ja! Han slappnar av i kroppen, blundar och drar liksom en suck av lättnad, sen sover han. Och ikväll funkade det igen - vi älskar kaninen med de långa öronen!

Vi kallar den Lillasyster kanin (eller den feta näktergalen) efter boken.

I den här bloggen lämnar vi inte alltid en helt representativ bild av Sams beteende. Ibland gråter han nämligen och då ser han ut såhär:

Sam älskar sin mobil över skötbordet och när han ligger där pratar han och skrattar som mest. Förut tyckte jag att vi fick väldigt bra kontakt vid skötbordet men nu är vi inte ett dugg intressanta här. Man får mest stå bredvid och vänta på att han lekt klart och sätta lite snurr på planen då och då...

Såhär lyxigt kan man ha det när man har vänner på besök. Jag sitter och slappar och äter i solen medan Hanna vaggar min son. Tack för fin hjälp!

När jag tänker efter var det nog så att jag vid detta tillfälle inte hade fått äta lunch med de andra eftersom en viss ung man fick för sig att han JUST då ville amma...

Vår son har vissa problem med att behålla nappen i munnen och behöver periodvis viss assistans. Vi turas om att ha nappjour och här är det Stellas tur.

Lördagen den 27 juni då Sam skulle fylla fyra veckor dagen därpå fick även Jonas se hans härliga leende. Jag lyckades fånga det på bild.

Dagens BVC-besök visade att Sam börjar bli riktigt stor. Han är numera 56 cm lång och väger 4960 gram. Vi har märkt att han har varit lite orolig och att han uppvisat ett lite annat beteende och det är antagligen en utvecklingsfas som har spökat. Vi tycker att han börjar bli en riktig tjockis - härligt!

Det är väldigt varmt just nu och jag har inte funnit någon ro att uppdatera på bloggen. Det märks att Sam reagerar på vädret, det är väldigt varmt för honom och det är svårt att veta hur vi ska underlätta för honom. Det är inte mycket kläder som gäller för honom och vi försöker hålla oss där det är som svalast. Tyvärr blir det inte ens svalt på kvällarna. Jag vill inte alls klaga på vädret för det är helt underbart med sol och värme men det känns lite jobbigt för en liten bebis.